En får vad en förtjänar

Igår slog jag huvudet i en lyktstolpe. Jag promenerade åt ett håll medan jag vände huvudet åt ett annat för att spana efter den närmaste spårvagns hållplatsen. Det mest förnedrande var att innan jag hunnit uppfatta smärtan av stål mot pannbenet så stannade jag till i en sekund och tänkte be den person jag trodde jag hade gått in i om ursäkt. När jag tittar upp står jag öga mot öga med en lyktstolpe. Det var lite förnedrande.