Gladmusik

Igår blev det schlager. Jag fick ta till mina avlägsna men alltid lika trogna schlagervänner för att komma i rätta stämningen. Okej och lite vin. Sen gick det ju hur fint som helst! Jag tror just schlagerfantaster och även hårdrockare har något gemensamt där, båda är väldigt genuint trogna sin musik. Det är nog en evig kärlek. Några citat från igår: när Sanna Nielsen sjungit 15 sekunder sa soffsittaren bredvid, generat: ”jag får rysningar!” Via sms fick jag viktiga rapporter: ”Blev tagen av Tant Nielsen och gillade bröderna synk/ Ola är en förbannad mallgroda/Var är riktig schlager?/ Carola kan ta sig i brasan” och en viktig sammanfattning: ”Jag är nöjd. Jag tror Carola kan behöva det här.” Hahaha.

_______________________________________________________________________

Sen gick jag över till disco och skrev ett blogginlägg (i word?) inatt om det.
Har lyssnat på Donna Summer en bra stund nu och jag tror att tjejen har något att säga!
Hur kan någon sjunga

"...someone left the cake out in the rain
I don't think that I can take it
'cause it took so long to bake it
and I'll never have that recipe again
Oh, nooo!..."

med sån inlevelse och trovärdighet!?

Hennes musikinriktning skulle jag säga är lättsam och glad. Dom hade nog väldigt kul på discotiden. Jag gillar Donna. Och så har hon sköna skivomslag, ser nästan alltid ut som en transvestit.