Doris har varit på vift! Kanske levde hon loppan i skogen i Ratu. Förmodligen satt hon skrämd i nåt träd... Det är till allmän kännedom att Doris och jag kanske inte alltid klickat och jag vill nog fortfarande påstå att det finns någon slags mental störning i djuret. När jag fick meddelandet att hon försvunnit i stugan och inte kommit tillbaka som hon brukar, som den skygga innekatt hon är, så var min första känsla stor oro och olycklighet. Baske mig, jag tycker nog om katten lite ändå! Fick förtvivlade rapporter tre på natten efter resultatlösa sökanden. När en ömklig katt efter några dygn letade sig tillbaka till matte Ingrids lockrop så kände jag med ens ett uns av kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar