och är beredd att glömma en hel del risiga SJ-minnen.
Konduktören meddelade att pga en dövstums (förstod aldrig vad just det hade för relevans?) felbokning så kunde jag få byta från min tätbefolkade kupé till en helt egen om jag ville. Jag behövde då inte byta tåg i Vännäs heller utan kunde åka hela vägen. Och oj vad allt blev mysigt och härligt. Hur skulle jag kunnat säga nej till det erbjudandet? Min kupé skulle jag vilja beskriva ungefär som himmelriket. 3 sängar att välja mellan. Eget tvättställ med små tvålar och SJ-vatten på tetra. Lugn och ro med mina tidningar (Sweden rock magazine och hänt bild) i 14 timmar. Jobb - bortkopplat, stress -bortkopplat, bostadssökande - bortkopplat. Och ja, jag har åkt i tågkupé förut men just nu kändes det så extra mycket välkommet och oväntat.
På spåret -------------------- Gratistvål
Kvällsmål --------------------- Master bed, top floor
Duschkort -------------------- Roliga knappar
På vägen tillbaka till Göteborg intog SJ "min gamle vän" återigen sin gamla skepnad. Just denna gång i form av en bergochdalbana. Jag hamnade i en vagn som enligt uppgift inte hade några problem som hade med säkerheten att göra men dock ett "komfortproblem". Vi var tvungna att åka i uppfällt läge (har ingen aning om vad det innebär men det låter dåligt) vilket konkret sagt innebar en viss turbulens. Kupédörrarna åkte upp och smällde igen i stort sett hela x2000 färden mellan Sthlm-Gbg. Vi blev avrådda att ställa ifrån oss ev. kaffekoppar. Försökte skriva en plus och minus lista över mina egenskaper inför ett utvecklingsamtal på jobbet och emellanåt kunde jag inte hålla pennan stilla nog att skriva för att det var så ryckigt. Det enda jag kunde lita på var illamåendet som var vänlig nog att närvara hela resan.
Fast detta skriver jag med bara ett lagomt mått ironi och en minignutta surhet. Jag fick ju trots allt en egen kupé på vägen upp... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar