Hon vill absolut ringa upp om jag ringer henne, för att bespara mig den astronomiska summan av en kvarts rikssamtal. På samma sätt börjar hon påpeka hur dyrt det blir för mig efter ca 5 minuter, om jag ändå envisats med att ringa. Farmor avslutar alltid samtalet med att säga tack också, vilket jag har fått veta var så man gjorde "förr i tiden" när ett telefonsamtal var en stor sak. Jag vet inte om det är så att farmor lever kvar i telefonens status på 30-talet när hon var liten? Kommer också ihåg att det fanns en tabell uppsatt på farmors vägg där det stod vilka taxor som gällde om man ringde dagtid/kväll eller helg och om man ringde lokalt eller riks. Det var viktigt att bara ringa innan klockan 18 om det var väldigt brådskande. Jag har försökt att diskret påpeka att det inte är så farligt dyrt att prata i telefon och att hon kan unna sig den lyxen. Och min farmor är inte alls snål. Kanske sparsam men absolut inte snål, så jag vet inte var detta märkliga förhållande till telefoner kommer ifrån. Pratade med henne alldeles nyss och efter hennes 81 år så fortsätter hon att tacka för samtalet (ofta dubbeltack) och påpeka att det är dyrt. Hon är väldigt söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar