Imse vimse

Nyss infann sig läggdags. Vad jag inte kunnat ana när jag i min stilla ro borstade tänderna var att en, med mina mått, grotesk lurvig spinden sprang fram i badrummet. Snabb var den också. Ungefär där försvann den tuffa rediga norrländskan som envisas med att alltid klara sig själv och fram kom den hysteriska hjälplösa skrikande flickan. Intressant att det är min första reaktion i ett sånt läge - skrika. Därpå följde hjärtrusning. Som tur är har ju jag och lillasyster den rubbade katten. Jag har aldrig uppskattat Doris så mkt som nu! Vi mer eller mindre kastade in henne i badrummet och när hon fick syn på spindeln så var resten löst. Hu vilken scen som utspelades. Det kastades upp i luften och torterades och ja huvva. Nu ska jag försöka sova...